Sidor

fredag 20 januari 2017

Träna Det DU tror på!

När det kommer till träning så finns det många viljor och så-här-ska-man-träna tänk, googlar man så kan varje person hitta det som dem tycker är rätt, jag googlade just om bodypump, för att jag ville se vad som kom upp, och fyfan vad denna träningsformen kan sågas på nätet och jag fattar egentligen inte varför, allvar vi är på release 100, det finns över hela världen på flera olika gym, så illa kan det nog inte vara då, eller? Folkommer med synpunkter ang att man ser såååå många göra fel teknik och kritiserar pumpen pga det, allvar, är det bara jag som var och varannan dag ser ”roliga” videos på FB om div. övningar i maskinerna ute på gymmet som man bara undrar HUR FAN tänkte dem här? Ser flera stycken ute i gymmet som gör fel teknik, ska man då kritisera hela gymträningen? Ja jag önskar att vi varit två instruktörer oftare på bodypump där vi kunnat gå ut och rättat till, vi kan inte merän visa och säga HUR man ska göra sen är det faktiskt upp till en själv att titta i spegeln och nöta teknik, och jag försökte förklara för min bror hur ett marklyft skulle se ut efter ett pass, bara han och jag, jag visade, han gjorde fel, jag visade, han gjorde fel, betyder det att min bror inte fattar vad jag säger, NEJ (eller jo lite ;-)) det betyder bara att vi tar olika lång tid innan vi sätter rätt teknik,  vi kan förklara och visa men personen i fråga kan ändå tycka att den gör rätt men vi ser att den gör fel, detta är ju samma sak ute på gymmet, folk gör fel, så kan man kritisera bodypump för att folk har fel teknik då? svar NEJ! 

Och så kommer vi till den bästa, och ja här kommer vi till en definitionsfråga, du bygger inga muskler av bodypumpva inga muskler? Och var kommer mina ifrån? För JAG har inte varit ute i gymmet på över 2år och dem 10 ggr jag varit det dem senaste 6 åren vetifan om det ens räknas. Och nä jag har ingen fitnesskropp, jag deffar nämligen inte, hade jag deffat ner mig så hade nog även mina muskler synts lite mer, fortfarande ingen fitnesskropp men dock synliga muskler. Då kommer vi in på volymen på musklerna, man bygger inte stora muskler på pumpen, och det är här jag tycker definitionsfrågan kommer in, jag tycker nämligen jag har byggt stora muskler, i mina ögon har jag byggt stora muskler på pumpen, ställer jag mig och flexar så får tamigfan jag fram synliga stora muskler, dessa har växt över åren av just bodypump, sen är ju inte mitt mål med min träning att bygga bodybuilderkroppen, för just DEN kroppen bygger man inte på pumpen, den bygger man av väldigt många timmar ute i gymmet, men mitt mål och synsätt på träning är att träna för en stark och uthållig kropp! Snygga muskler är bara en bonus. Och just en komplett muskel får man av bodypump, dessa olika tempoväxlingarna gör att du jobbar alla fiberna i muskeln och därmed får en stark och uthållig muskel och DET är vad JAG vill ha ut av min träning. 


Bodypump har alltid legat mig varmt i hjärtat, det är min styrketräning, där man tränar igenom hela kroppen på en timme, perfekt enligt mig, slitsamt på kroppen säger andra, förstår inte varför, visst att vi gör många repetitioner, men vi gör det med lägre vikt också, och jag ser inte skillnaden mot att träna ute i gymmet (Bodybuilderkropp, MÅNGA timmar på gymmet), faktiskt inte, och när man snackar om dessa så kommer alltid extremfallen fram på pumpen och sen jämför man med icke extremfallen ute i gymmet, som att jämföra ärter och morötter ju. 

Jag har tränat bodypump sen 2011 något oftare sen jag blev instruktör, och jag tycker bara min kropp blivit starkare och inte utsliten, mitt knä som vek sig i tid och otid pga ett avslitet korsband som blivit lagat och som tänjts ut igen och som inte fungerar som det ska har blivit bättre, min axel som pajade av ett stycken barn, japp ni läste rätt, bära en stycken tung bebis, som Ludwig var, gjorde att min axel gav upp, denne blev bra med pumpen, låg vikt och sen träna upp till tung vikt, min rygg har blivit starkare och bättre, mitt kroniska problem med att ischiasnerven har blivit bra, förvisso har jag slängt bort kontorsstolen och står alltid upp och jobbar så det har ju också hjälpt till, min hållning har blivit bättre vilket gör att min scolios inte hämmar mig lika mycket mer, ni ser jag hade sjukt mycket problem som jag då kan säga att bodypumpen hjälpt mig med, är det då bodypumpen i sig som hjälpt mig eller träningen överlag, självklart är det träningen som har hjälpt mig, det har bara råkat i mitt fall vara just bodypump, min poäng i det hela är att jag hade lätt kunnat säga att bodypump är det bästa man kan göra, men träning i sig är det bästa man kan göra sen ska man hitta sin melodi, och bodypump är MIN. Och skulle någon säga att jag har fått förslitningar på min kropp pga bodypump så är mitt svar HUR vet du att det är pga bodypump och att du inte hade haft samma problem om du tränat lika ofta och många år ute på gymmet?  

Och som avslutning så är detta mina personliga åsikter, jag TROR att bodypump är en bra träningsform och här tänker jag luta mig åt les Mills forskning om detta för JAG tror på den! Färgad självklart, men i dagens läge när du kan hämta så mycket information på nätet så vill jag säga att varje forskning du tror på är mer eller mindre färgad…

torsdag 19 januari 2017

Det ena utesluter inte det andra!

Jag bara älskar *sarkasm* när kollegor kommer fram till mig och säger blir du inte sugen på en liten när du hör att andra ska ha, och jag bara eeehhhh va näää, VARFÖR får jag denna frågan? jag hör INGEN annan på mitt jobb få den frågan! Har jag nämnt att jag bara jobbar med grabbar? Jag tror tamigfan inte J hann flytta ut förrän mina kära kollegor började skrattande säga såja då kommer där snart ett litet kärleksbarn och jag bara eeeehhh nä jag ska inte ha fler barn, och alla -aaahh det säger du nu, vänta tills du träffar någon.

På riktigt, den är tamigfan egentligen inte OK, jag blir uppriktigt irriterad, för har jag nämnt att jag och J jobbar på samma jobb också, tror ni HAN har fått detta sagt till sig? Nop, men jag är tjej alltså ska jag se en bebismöjlighet i varje ligg, ursäkta språket men på riktigt. Jag är färdig med barnafödandet, helt klar! Jag vill inte ha fler barn, vill någon som jag träffar ha barn så sorry då får den hitta någon annan, jag är inte övertalningsbar på den fronten, jag har två underbara barn som jag älskar över allt annat men jag vill inte ha fler (egna). 

Mina barn börjar bli stora och nu ska jag skriva nått som säkert kommer få varje prettomamma att sätta kaffet i halsen jag NJUTER av att dem börjar bli självständiga och jag kan göra vad jag vill även när jag har barnen, ja den lille är bara 6,5 år men även han är snart redo att kunna vara korta stunder själv hemma, barn växer med ansvar är mitt resonemang, och jag vet att det är tabu i dagens samhälle att skriva att hela ens liv inte kretsar kring dem små, vi ska ju offra hela vår själ i dem små liven, dem har ju inte bett att få komma till, och nä det har dem inte, men någonstans så tror jag att barn mår inte bra av att bli så uppassade som dagens barn blir, dem får ju inte en chans att tänka en kreativ tanke utan att vi är där och ska sysselsätta dem med en massa aktiviteter hit och dit, jag har skrivit det förr och skriver det igen, mina föräldrar hittade aldrig på så mycket med mig och min bror som dagens sociala medier har åsikter om att vi ska göra med våran barn. Jag var och åkte skridsko med mina barn i söndags, jag älskar åka skridsko därav var jag och åkte skridsko, jag var ofta på ishallen när jag var i Lowas ålder, själv, mina föräldrar var inte med utan man cyklade till ishallen, hade egengjord matsäck med, ostmackor och varm choklad, idag står man förfan en timme och fixar matsäck innan man ska iväg på en utflykt, halva utflykten går ut på att äta, och jo det är ingen annan än vi själv som föder detta samhället, men man vågar ju knappt gå mot strömmen, för då får man stämpeln oengagerad mamma.

Så ja jag älskar mina barn, men hade jag vetat denna pressen och att man skulle offra hela sig själv för sina barns skull så hade jag aldrig skaffat barn, nop faktiskt inte, dagens barn ska vara med så mycket så man förlorar hela sin vuxna identitet, allt är inte för barns öron, och att sitta ner och prata med någon som har småbarn är hopplöst, där barnen får komma in och ta över samtalet, på riktigt!

Som ex jag träffade en mamma på ishallen hon var där med sina två söner 7 och 10 tror jag dem är, vi stod och snackade och dem ställer sig bredvid och bara -mamma åk med oss, men allvar ni är två stycken åk själva, kan ni inte låta er mamma stå 5 min och prata, vill vi inte ha självständigare barn än så!


Eller behovet många mammor har att när dem väl är iväg att kolla så att barnen har det bra med sina pappor, för helvete släpp barnen för en enda j-vla kväll, papporna klarar det tro mig! Hur vågar man ens lämna sitt barn med pappan om man måste kolla så han klarar det? Finns inte en pappa som är ute med grabbarna som ringer eller smsar för att höra hur det går där hemma (okej det finns säkert undantag i här med), det betyder inte att dem slutade bry sig om sina barn, och samma gäller för mammor, bara för att du inte tänker på dina barn 24/7 betyder inte det att dem inte är det viktigaste i ens liv.

Barnens pappa skrev till mig en söndag och frågade när jag ville ha mina små underbara barn (fick känslan att dem gick honom på nerverna, för jo våran barn gör det med oss ibland) jag svarade vi har väl bestämt 18:00, varav han svarade jo men jag tänkte att du kanske saknade dem, och mitt svar till honom var, skulle jag ha barnen varje gång jag saknade dem skulle han aldrig ha dem, för jo jag saknar mina barn när dem inte är hos mig, klart jag gör, dem är mina allt, men det betyder inte att jag inte njuter av mitt liv när inte dem är hos mig, kunna göra det jag vill utan att behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv, det ena utesluter inte det andra liksom.


Mina allt ❤

 

onsdag 18 januari 2017

Rörd till tårar ❤

Jag har skrivit det förr men det tåls att tjatas om, förra året nångång i maj/juni? Blev jag taggad i ett inlägg på FB av bästa vännen, det var NW som sökte instruktörer och skulle ha audition i augusti, Jessica menade att detta var som klippt och skuret för mig, jag tvekade lite men med lite övertalning så skickades intresseanmälan till audition in, och resan till att bli instruktör började, och det har varit svett och tårar, många tårar, mycket tvivel om detta verkligen var rätt för mig och hela tiden har Jessica stått vid min sida stöttat, uppmuntrat, varit min support, när jag sågat mig själv har hon ”skällt” på mig och fått mig att se att bara för att jag missar en repetition så innebär inte det att jag inte duger som instruktör, för jo det är så jag har sett det i mina värsta svackor, när jag såg min första filmning, insåg jag att tekniken var där, den kunde man inte klaga mycket på, denna hade jag också fått väldigt mycket beröm för på utbildningen, takten tja där fanns mer att önska i mina ögon, jag kollade min video jämförde med les mils video, jag studerade varje detalj, var gjorde jag fel osv. där är nog många som tänker men herregud, slappna av, men sådan är jag, och detta vet Jessica, hon vet alla mina störda tankar, som hon har hört mig såga mig själv för en missad takt, att hon bara stått ut och stöttat mig är jag evigt tacksam för.

Till och med när jag fick min licens, klart och tydligt diplom, så skickade jag till henne ser jag rätt, är jag godkänd, är detta verkligen sant, kvällen innan hade jag suttit och tittat igenom min film som jag spelat in och sågat ner mig totalt till fotknölarna, från att ha varit nöjd hittade jag bara en massa fel, jag såg inte allt det jag gjorde rätt, jag såg bara missarna. Och jo även jag inser hur skadad jag låter men tyvärr är det sanningen, kraven jag har på mig själv är skyhöga, och nu tänker många men herregud du måste ju njuta och ha roligt också, och jo det gör jag, faktiskt, pressen på mig själv tar inte ifrån mig glädjen jag känner när jag håller pass, jag behöver pressen och i samma veva som man ler mot en deltagare och denna ler tillbaka så känner jag en sådan värme i själen som gör att jag njuter av att stå där framme. När man säger hur övningen ska vara och folket som gjorde fel rättar till sig för att dem lyssnar, det är mumma för en tekniknörd som mig, sen kan man inte vinna dem alla, detta var nått som dem sa på utbildningen och som jag har valt att verkligen suga åt mig, mitt mål är ju såklart att vinna alla men jag tänker inte förlora en för att vinna en annan. 

Igår var det då dagen då jag skulle hålla nysläppta releasen helt själv, teamade ju två gånger i lördags och tja första gick sådär, men andra gick kanon, dock så är det en sak att teama och ha kollegor bredvid sig som kan rädda upp en när man gör fel och en helt annan när man ska stå där helt själv. Jag var sjukt nervös, inte lika nervös som när jag höll mitt första pass men tillräckligt för att känna smått panik hur jag skulle kunna rädda upp det om jag helt tappade bort mig. Där stod jag,  samma plats där allt startade för tre månader sedan, tisdag ,19:25, nån deltagare som jag vet var med på mitt första pass var där, kände hur mina händer darrade, det gör dem fortfarande på uppvärmningslåten, skillnaden på första gången och nu var att självförtroendet var betydligt högre, första gången, tis 4 oktober, tappade jag bort mig i uppvärmningen, tårarna brände och jag fick verkligen kämpa mig in i det igen fast hela jag egentligen ville kasta stången och springa därifrån, igår gick uppvärmningen bra, jag sa fel men hann göra rätt, det felet räknades inte, jag frågade deltagarna och dem höll med mig, där är jag nu förstår ni, gör jag fel kan jag skämta bort det, eller det har jag kunnat hela tiden, bara det att idag gör jag det med en annan säkerhet. 


På gårdagens pass hade jag även med bästa vännen och hennes post på Instagram efteråt gjorde mig så rörd så jag vet inte var jag ska ta vägen, dessa fina ord fick tårarna att rinna på mina kinder av rördhet, att sen hennes svärdotter som också var på passet skriver att jag ger henne inspiration, glädje och energi får hela mig att svämma över av känslor.